4-åringen står och kissar inne i badrummet innan läggdags och han passar på att filosofera. Som vanligt. Han pratar ganska mycket om familjen och om att han inte vill att vi ska bli gamla. Att han inte vill att vi ska försvinna. Och den här gången så passar han på igen att liksom försäkra sig;
– Mamma? Du ska väl inte dö?
– Nej, det har jag inte alls tänkt! Inte än på länge.
– Men när du blir gammal?
– Ja, när jag blir gammal. Men det är jag inte nu.
Paus.
– Men mamma? När du blir gammal. Då är det klippt.