Igår grät jag så jag skakade för att jag inte orkade böja mig ner och torka upp på golvet. Sen grät jag för att ingen lyssnade på mig (ingen under 1,5 meter i alla fall, hunden inkluderad). Sedan grät jag för att jag var tvungen att laga mat. Och för att jag var jag helt enkelt… och 20 kilo tyngre.

Idag däremot. Är jag glad. Och rätt pigg. Och har jobbat, lagat mat, torkat golvfläckar och hängt tvätt. Och jag är jag. Lite tjockare men ändå. Helt ok.

De sista veckorna av den här graviditeten tycks bli en liten berg-och-dalbana. Vardagsspänning eller ej, det får betraktaren att avgöra.