Jag har ju lagt ner det vi ordagrant kan kalla “markservice” hemma, i fem veckor framöver. Med markservice menar jag i det här läget röreslemönster som innebär att jag måste ner på golvet med tjockmage och allt. Plockning av leksaker till exempel (just den uppgiften funderar jag på att lägga ner för all framtid då jag inser att de faktiskt fixar det själva).
I morse när vi var på väg ut genom dörren, jag och barnen, ropar jag upp till pappan som precis stigit upp;
– Mats! Tjorven (läs: hunden) har bajsat inne i vardagsrummet!
– Ok. Men, varför har ni inte plockat upp det?
Här hinner jag inte en öppna munnen innan sjuåringen (min ständige vapendragare) gormar ilsket upp mot övervåningen:
– MÄH! HON KAN JU INTE BÖJA SIG NER JUH! FATTAR DU VÄL?!
Haha, helt underbart! Min älskade lille prins Valentin.