Välj en sida

”Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med.”

Jag kommer aldrig förstå att det verkligen bor någon där inne. Om jag så skulle vara gravid tio gånger till (vilket jag inte kommer att vara, men ändå), skulle jag ändå inte förstå att någon där inne lyssnar och känner. Men det är ljuvligt att ligga med handen på magen innan jag somnar, och känna hur någon svarar där inifrån. Efter att lillebror kom till världen förväntade jag mig nästan att någon skulle fortsätta buffa runt där inne, även om denne någon redan kommit ut och låg och sov i vaggan bredvid mig.

Så, hej vecka 29! 16 kilo tyngre och aningen långsammare inser jag att jag trots allt redan känner en slags sorg över att magen kommer att vara tom om 11-12 veckor. För det som händer där inne är verkligen sagolikt.

Livet är alldeles, alldeles sagolikt.

Share This