>Alltså. Det här med Birgitta Ohlsson som tackat ja till uppdraget som EU-minister, samtidigt som hon väntar barn. Grattis Birgitta och lycka till på nya jobbet!
Konstigare än så är det inte. Jag kan inte se anledningen till att andra ska lägga sig i hennes yrkesval. Det är 2010. Jämställdhetsdebatterna har duggat tätt under många år tillbaka nu och att ens behöva läsa de uråldriga åsikter som nu kryper fram är tragiskt.
Dinosaurierna dansar runt och brölar om hur en mamma ska må och hur en mamma ska göra och agera när hon får barn. Att en mamma inte klarar att vara mer än mamma. Som sagt. År 2010 kan vi väl vara överens om att lämna det till varje enskild familj att avgöra.
Jag har fått mina barn samtidigt som jag drivit företaget. Jag har fortsatt göra det jag älskar att göra. Fortsatt att vara den jag älskar att vara. Jag älskar mina ungar och jag älskar mitt jobb. Därför var och är mitt val hur enkelt som helst. Jag gör båda! Hade jag inte haft förmånen att göra det jag gör, så hade kanske mitt val sett annorlunda ut. Då kanske det hade varit välkommet med en lång mammaledighet. Men då hade även det varit mitt eget val.
Och en nyhet till till alla er dinosaurier där ute. 2010 kan en mamma vara nära sina barn även utanför hemmets fyra väggar. Man kan amma och krama och avguda dem oavsett om man tar med jobbet hem eller om man rullar barnvagnen till jobbet.
Så kan vi sluta tjafsa och gå vidare i utvecklingen nu, tack.
Den här debattartikeln säger allt som behöver sägas.