>Idag lärde jag min sjuåring att blåsa upp ballonger. Det var ju roligt, tyckte både han och lillebror. Jag också, eftersom jag slapp agera någon slags kompressor-på-beställning där mitt i leken.
Ännu roligare tyckte de att det var när storebror, mitt i blåsandet råkade tappa en ballong som med ett pruttande ljud for iväg med en rasande fart genom rummet. En bra stund efter det for det pruttande ballonger kors och tvärs över våra huvuden.
Vänta bara. Ännu roligare blev det när jag av någon konstig anledning fick för mig att berätta för barnen att om man kniper åt om den uppblåsta ballongens flärp, och drar med båda händerna åt sidorna, och sedan sakta pyser ut luften… så tjuter den. Jättehögt.
Jublet nådde inga gränser. Inte oljudet heller.
Hur, jag bara undrar, HUR tänkte jag där?