>Ikväll blev en ovanlig och speciell kväll. Vi var av någon anledning helt i fas och kl. 18 hade vi ätit middag och diskat undan. Barnen satte sig för att kolla Scooby Doo och jag kröp ner i ett varmt bad. Det har jag inte gjort väldigt länge. Efter några minuter tittar treåringen in genom badrumsdörren… med en pinnglass i handen.
– Ä de okej om ja tar den här mamma?
– Hmm (smått oförmögen att orka protestera), ja ok. Det är ok. Fråga Valentin om han vill ha också.
– Ok.
Sedan går det någon minut till och plötsligt kommer lintotten tillbaka. Nu med en glass till i handen.
– Ja tänkte du ska ha en också. Så du får de lite muuusigt i badet.
Så räcker han fram en päronsplit till mig och sätter sig på pallen bredvid badkaret. Sedan sitter han där och småpratar och frågar vad jag gjort på jobbet idag. Om jag lekt något roligt på min dator, och om jag har ätit någon god mat. Han ler med hela ansiktet och klappar mig på kinden. Han säger att jag är snäll och att jag får komma på hans kalas.
Den där lilla stunden kommer jag att rista in i mammahjärtat.