>Om lillebror sover på dagis så är det för att han behöver det. Då. Ibland sovs det, ibland inte. Vissa veckor sovs det flera dagar och vissa veckor inte alls. Och det har inte fallit mig in att be fröknarna att på något sätt avstyra honom från att somna.
För visst är det viktigare att han hämtar andan när han behöver – och orkar ha roligt även under eftermiddagarna på dagis. Det är viktigast. Inte att han somnar en viss bestämd tid när vi väl kommer hem och äntligen får ses lite. Så tänker jag.
Men.
Jag ljuger om jag säger att jag inte njuter lite precis nu. När lillebror somnade halv sju (storebror åtta) och jag nu sitter i ett tyst och lugnt hus och filosoferar.
Därmed inte sagt att jag ändrat min grundinställning. Nehejdå. Sov ni älskade ungar, medan ni har möjligheten.