>När jag under ett svagt ögonblick i kväll beslutade mig för att lära lillebror vad följa John är för någonting, kan jag inte ha räknat med alla de hoppstilar det finns i en treårings medvetande. Vi har i stort sett hoppat ner en fåra i golvet genom hallen, köket och vardagsrummet. Grodhopp, dinosauriehopp, kohopp, Bambihopp, Pappahopp… och Lillpappa-hopp.
Lillpappan är treåringens låtsaskompis som är med oss lite då och då numera. Han sitter bredvid lillebror vid matbordet, han berättar var teskedarna är när de plötsligt saknas ur kökslådan, han håller koll så att tänderna blir rena när man borstar dem, han får lektioner i hur man klär på sig kläderna snabbt på mornarna (just den biten kanske går sådär) och han är alltså en hejare på att hoppa tre hundra varv runt i huset precis innan läggdags.
Till råga på allt så är lillpappan en mästare på att sno min plånbok och plocka ur alla plastkort. Som tur är så hittar otroligt hjälpsamma lille treåringen alltid korten instoppade i bondgården i sitt rum. Vilken himla tur man kan ha va’?
Flås. Och sov sött!
PS. Signalementet på denne lillpappa är lite vagt, men gissningsvis är han ca femton centimeter lång och ryms ganska enkelt i en hand eller jackficka.