>Snorig och usel ligger jag nedbäddad i soffan och avnjuter kvällens Guitar Hero-konsert med två lintottar till brorsor som trummisar. Storebror guidar vant lillebror. Visar honom hur han ska hålla. Försöker förklara för honom att man inte kan spela Wii mer än en timma för då kan man få fyrkantiga ögon… och att en timme blir det om man räknar till 60, 60 gånger. Lillebror ser smått besvärad ut, räknar för säkerhets skull bara till tolv och trummar stolt vidare.
Synen av de där två får mig att bli alldeles varm i själen och jag utbrister;
– Valentin, vilken tur att jag har fått just er, som är det finaste på jorden.
Då tittar han tillbaka på mig och skiner upp med hela ansiktet.
– …och att det finns fredagar. Det är fint.
Kids och fredagar. Där har vi det.