>Sexåringen vill maila till en kompis. Utmärkt idé, om vi haft någon mailadress till kompisen i fråga. Men nej. Plötsligt ser han skräckslagen ut och utbrister:
– Men aaah! Mamma, var är mina jeans, du vet de med hål på knät. De som du tycker är lite för korta?!
– Eh. Vet inte? Vad ska du med dem till?
– Jag måste bara ha dem. Jag har lagt en lapp i fickan en dag.
– Ok. De kanske ligger i ditt rum. Vet du när du hade dem sist?
Han suckar ljudligt.
– Näh. Skit också.
– Vad var det för lapp då?
– En lapp med B:s telefonnummer var det. Som fröken skrev.
– Aj då. Men det står säkert i klasslistan.
– Ja, men jag vet redan vad det stod. Typ xxx xx.
– Vad? Menar du allvar att du kommer ihåg det?
15 sekunder senare går vi in på hitta.se och skriver in numret som han rabblat. Stämmer alldeles utmärkt.
Det där sifferminnet har han nog dessvärre inte ärvt från mig.