Välj en sida

>Sitter och jobbade sent ikväll när lillebror vaknar halvt hysterisk. Nej helt hysterisk. Han skriker utan att veta om det själv. Rädd och lite uppjagad av sin egen gråt. Drömde väl någonting som blev lite för stort, lite för högt och han fastnade där.

När jag slutligen lyckas lugna honom och nå igenom det där hysteriska genom att klappa mjukt, prata lugnt och lägga min kind mot hans. Säga att jag är precis bredvid och att allt är ok. Då känns allt så enkelt. Då finns allt tålamod i världen, för att laga en liten lillebror.

Och ännu lugnare blir jag när jag inser att jag låter, klappar och tröstar precis som min mamma gjorde när jag var liten.

Share This