Välj en sida

>Efter att två dagar i rad grävt, öst, krattat, skyfflat och fixat med vår blivande uteplats, spenderade vi den här mysiga lördagseftermiddagen långt ifrån allt vad spadar heter – i Göteborg hos vänner. Framåt 21-tiden sätter vi oss i bilen för att åka tillbaka hem från Falköping igen. Med två trötta småkillar i baksätet.

Trodde vi ja.

För plötsligt kvicknar de minsann till och börja sjunga. Stundom vråla. “Jag vill ha en syyyynt farsan!” från Macken. Allt från Macken som man kan tänka sig (dock ej husvagnslåten tack och lov). Vi får även höra 2.100 olika varianter på “Bä bä vita lamm” som finns. Mest med orden prutt, fis och bajs i.

På något vis lyckas jag och Mats ändå kommunicera i framsätet. Tröttheten kan ha tagit ut sin rätt för vi konstaterar att den högljudda stämsången där bak är ganska underhållande. Under någon av de hundradels sekunder då man kan höra vad man tänker kommer vi hur som helst på att vi inte har något frukostbröd tills imorgon.

Hur jag i detta läget, mellan Mackensånger, bajssånger och “Mammaaaa! Lyssna på mig nuuu!”-utrop, kvittrande föreslår att vi kanske kan fixa scones istället – är helt obegripligt. Trevligt… men obergripligt.

Måste vara sjuk. Bäst jag sover.

Fotnot: Om jag uttryckt mig lite luddigt här, så i klartext: Hade jag agerat i enlighet med den trötthet jag kände i kroppen så borde jag förordat hotell. Roomservice. Eller möjligen inköp av Skogaholmslimpa imorgon bitti.

Share This