>Det där stackars efternamnet vi blivit fast med. Päronsplit. Det verkar närma sig ett släktnamn. Vid kvällsmaten fick vi tydligt förklarat för oss (av tvååringen med sina nyvunna R såklart) att;
– Mårrmårr heterr åsså Päronsplit. Och Mårrfarr. Mårrfarr Päronsplitt. Så ä’re bara.
Jaja. Än så länge finns det väl hopp. Och än så länge skrattar vi åt eländet.