Välj en sida

>Jag är kvar. Men. Innan jul bestämde jag mig för att samla ihop alla mina inlägg till en bok och ge till föräldrar och syster. Sagt och gjort. Saken var bara den att det blev ca 300 sidor, så jag fick lite för hög bloggdos där på en gång. Men fin blev den i alla fall till slut!

Lillebrors feber och gnäll berodde på öroninflammation. Han tog sig för öran och kinden och gallskrek och sov dåligt. Det där känner vi igen sedan i våras (då det gick hål på trumhinnan på hans födelsedag). Så vi ringde i tid den här gången! Men Läkare nr 1 blinkade snabbt med lampan i örat på lillen och utbrast ”Nej jag ser ingenting, ni får återkomma”. Eh? Så några dagar senare återkom vi igen, när det rann gul gegga ur örat på den lille stackaren. Läkare nr 2 skrev ut penicillin för öroninflammation… och var ju dessutom väl bekant med fenomenet ”barn” så det läkarbesöket gick som en dans. Trött man blir.

Annars? Jo, spelat lite Guitarr Hero. Nej, mycket Guitarr Hero. Ätit alldeles för mycket julgodis också, så det underbara löparkläderna jag fick av min lillasyster kommer nog väl till pass för jag känner mig som Barbapappa. När vi dessutom, för tredje dagen i rad, åt julmat till lunch… konstaterade vi även att det inte är i själva julmaten som julstämningen sitter. Det är i julmusten. Prinskorv, köttbullar och omelett blev inte alls lika charmigt när det intogt tillsammans med Ramlösa.

Så. Bara så ni ser att jag lever. Nu dröjer det inte så länge tills nästa gång.

Share This