>Jojo. Alltså febern. Den har gått som en jojo upp och ner och upp igen. Blir inte klok på det, men nu verkar det (peppar peppar) som om vi fått tillbaka får lille 2-åring igen.
Och tur är väl det, för nu närmar sig dagen D med stormsteg. Eller dagen J kanske. Lillebror har fått klart för sig att han kommer att få julklappar, för det har storebror berättat. Vi får se om storebror även är snäll och berättar hur det ligger till med tomten. Årets teori från snart-sexåringen lyder;
– Mamma, jag hoppas det är den riktiga tomten som kommer i år. Du vet inte en så’n där förälder som du och pappar är… du vet. Fast med mask. Utan, ja, den riktiga tomten.
Han är där och nosar.
Hur som helst så längtar jag så innerligt till de där små tindrande ögonen. Och till julskinkan. Och till julgodiset… det som vi inte lyckades bränna idag. Men det är en dag imorgon också och då kör vi repris på Fudgen. Simultanförmågan idag var nämligen inte riktigt vad den borde varit.