>Skrev en krönika för ett tag sedan om att jag vill att mina barn testar mig. Att det är deras uppgift att trotsa. Idag har jag tvekat lite i den frågan.
Grejen är nämligen att de i stort sett turats om att ligga på golvet och vråla. Sedan 15.45 när jag hämtade dem på dagis. Lite tidigare för en gångs skull för att vi skulle ha det så mysigt! Jag har promenerat på en mycket, mycket skör tråd större delen av eftermiddagen. För att inte råka göra något förhastat, såsom att hälla upp mjölk istället för vatten, att lossa blöjan från fel håll, att ta fel pyjamas, att spola i toaletten innan lillebror meddelar att han kan själv, att ta av skon utan att lossa kardborren, att gå före uppför trappan, att duka till lillebror med sked istället för gaffel… att… ja.
Men vips så har jag ändå trampat snett och så ligger någon där och vrålar igen. Men vråldagen är till ända och imorgon är allt sol och solsken igen. Vi kör lite dynamik här i familjelivet, det blir mer sport då, inte sant?
PS. För att muntra upp femåringen lite så meddelade jag triumferande att han fått den efterlängtade platsen på simskolan och att den börjar nu på söndag! Men då var det också fel. FÖR DEN SKULLE VARA PÅ TIIIISDAG! DU LJUUUUGER! GAAAAH!