>Oj. Han börjar bli stor, femåringen. Han hade en kompis här i förmiddags. Efter att de spelat någon timme, så kommer båda rusande ut genom hans rum, ner mot hallen och, liksom i förbifarten, ropar de:
– Pappaaa! Vi drar upp till Adam! Hä’rå!
Vad hände? Vi drar… jaha. Ni drar. Det känns lite som en försmak av vad som komma ska. Häftigt är det hur som helst.