Välj en sida

>Det var inte igår som vi såg en hel film ihop. Nu innefattar det inte barnen såklart, eftersom filmen jag syftar på är Patrioten som gick på ettan ikväll. Jag mådde stundtals fysiskt illa. Inte på grund av krigandet, skjutandet och allt det där. Det känns väldigt fjärran på alla sätt (särskilt kanske den där strategin där de innan slaget drar igång står uppradade som tennsoldater och turas om att skjuta ner varandra). Tillbaka till saken. Jag tänker mer på scenerna där barn råkar illa ut, och här duggade de scenerna väldigt tätt. Jag klarar inte det. Inte de senaste fem åren, sedan Valentin föddes. Tårarna sprutar.

Ja ja. Det är bara film. Jag vet. Men när en av patrioterna kommer hem till sitt nedbrunna hus och hittar sin fru och son döda. Då är jag honom, pappan. Fy fan.

Men borsett mina rödgråtna ögon så är det en väldigt bra film.

Share This