>
Här sitter de, som två små änglar. Alldeles, alldeles tysta och fascinerade.
Jag sjöng “Världens bästa Karlsson” för 2-åringen Alve i köket i går när jag diskade. Om och om igen – för att han älskar att sjunga men kanske mest för att distrahera lite så jag kunde diska klart. Men den fastnade, Karlsson-låten. Han fortsatte att sjunga den en lång stund efter att jag diskat klart, han badat och vi fixat vällingen.
Då rotade jag fram Karlsson-filmen, mest för skoj skull. För att se om han kanske gillade den – han som inte har något som helst intresse för tv:n i vanliga fall. Men det var innan Karlsson kom.
Halleluja.