>Nattade tvååringen förut och innan jag gick ut sjöng han.
Han gör det för det mesta.
– Bä bä ditaa laaaaam, dattu nönnö ööööööööl. Jaaaaa, jaaaaaaa, dedda baaaaaan… (Bä bä vita lamm, har du någon ull. Ja, ja kära barn. Jag har säcken full.)
Hela visan. Fullt korrekt, eller så korrekt den kan bli.
Men så säger vi godnatt, stänger dörren och efter fem sekunder hör jag en helt annan version av fortsättningen där inifrån:
– …ditta do dooooode, bascha booooodet… do do diiiischen… bäscha fiiisssschen. (…titta vad han gjorde, bajsa under bordet. Då kom polisen och släppte värsta fisen.)
Ja den har jag hört i stort sett dagligen från storebrorsan och hans kompisar innan. Uppenbarligen är jag inte ensam om det.