>
Tösaträff borde märkas som Spa i almanackan. Efter tre timmar hos Susanne känner jag mig precis som jag fått tre timmars sömn. Inte nyvaken med kuddstreck utan pigg och tålmodig. Att sedan komma hem och upptäcka att barnen inte somnat ännu, bekom mig faktiskt inte nämnvärt. Vi spelade till och med luffarschack en stund (nåväl, jag spelade luffarschack… Valentin förklarade att man minsann inte alls var tvungen att få de tre kryssen i rad, utan att en rad kan vara böjd också, bara att den har en sväääng faktiskt).
Ninni Schulman (som jag numera läser mer regelbundet än lokaltidningen) skrev för ett tag sedan om standardfrasen “Jag blir en bättre mamma om jag får…” osv. Ni fattar. Om jag får klippa mig, träna, virka eller gå på krogen. Vad som. Hon menade att det inte gör en till en bättre mamma men kanske gladare och piggare. Kan inte annat än hålla med.
Självklart blir jag glad av att vara med mina buspojkar, men att gå iväg några timmar och umgås lite med folk i min egen höjd, det blir som en omstart. Särsklit en vardag när man oftast går direkt från jobbet till trötta-och-hungriga-dagisbarn-som-både-ska-äta-och-sova-men-inte-vill, på ett andetag. Andra dagar räcker det med att hamna i en kö på ICA på vägen hem. Bara få en stunds tomrum emellanåt. Köer är underskattade. Men om man fritt får välja…
God mat, lite egentid och två glas vin gör sitt ibland. Kanske särskilt två glas vin. Om man får säga så. Och dessert.