>
Då var den enkla biten över. Att kunna bestämma utan att bli ifrågasatt. Jag tycker att det är fint med sommarhattar. På barn, mina barn. Men femåringen har fått en cool keps av mormor och nu när jag skulle visa honom sommarhattar så vände han alla taggar ut.
– Va? Varför ska jag ha en sommarhatt?
– För att det är bra att ha i solen eller på stranden såklart. Kolla de är väl jättecoola?
– Men jag har ju min keps!
– Jo jag vet, men det är bra att ha en solhatt också.
– Varför? Jag vill ha min keps.
– För att man inte ska bränna sig i nacken till exempel.
Paus.
– Äh. Jag kan väl vända kepan bak-o-fram då.
Där var diskussionen slut för denna gång. Orkar jag så laddar jag med en sanslöst starkt och okrossbart argument. Orkar jag inte, så köper jag som vanligt det jag tycker att han behöver och backar upp det med “Äääntligen! Kolla Valle var jag har fixat till dig! Grymt va?”
Det har funkat tidigare i alla fall.