Välj en sida

>När jag är skrikarg känner jag mig som världens sämta mamma, som att så här känner aldrig någon annan, bara jag. Alla andra… I kväll var alla skrikarga. Eller rättare sagt jag och barnen. Mats var på bowlingmöte.

För att det äntligen är vår, för att det är sol ute och barnen är ute mycket på dagis. För att de då blir tröttare än vanligt, för att de inte är vana vid solen och värmen. För att de sedan måste bada, fast de är trötta… och för att nattningen blev lite försenad. För att jag inte orkade bära lillebror samtidigt som jag gjorde vällingen.

Därför bröt han. Släppte allt. Resten är kaos med två övertrötta och hysteriska pojkar.

Som sover gott nu. Som änglar. Hoppas de inte drömmer om sin arga mamma, utan om den glada kramiga mamman som äntligen, efter över en timmas strid, gråt och lirkande lyckades nå fram genom tröttmuren.

Om jag ändå hade plockat upp honom istället. Jag är ju grym på en-hands-välling. Men jag var också trött.

Share This