Välj en sida

>Det händer titt som tätt att personer jag tror mig känna ganska väl, plötsligt visar sidor som jag aldrig visste fanns. Som jag aldrig sett minsta tillstymmelse till. Någon som verkat ganska kall visar plötsligt varma och omtänksamma sidor, någon som verkat vända allt till sin fördel börjar lyssna. Någon som jag uppfattat som överlägsen och självisk visar sig plötsligt ta hänsyn och agerar rättvist och moraliskt klanderfritt.

Nog gillar jag att ha koll på läget och oftast tror jag mig veta var jag har människor. Men när detta händer älskar jag att ha fel.

Sedan finns ju lika många tillfällen då jag önskar att jag hade fel. Där jag önskar eller förväntar mig att människor ska överraska på samma sätt. Men det kanske aldrig sker. Kanske har det att göra med att man inte ändrar sig utan anledning. Kanske måste de ställas inför rätt situation för att det ska klicka till lite i maskineriet så att säga. För att de ska släppa lite på försvaret och släppa in lite nya känslor. Andras till exempel.

Det där kan man kanske inte påverka, även om man vill. Men nog vill jag vara där om det händer. Då vill jag vara där och njuta av att jag har haft fel.

PS. Nej, det här handlar självklart inte om situationer där någon far illa eller mår dåligt. Jag syftar snarare på enkel vardaglig kommunikation med folk. Inget mer komplicerat än så.

Share This