Välj en sida

>
Hmmm. Så här har jag sett ut på axlarna i fem år nu. Det lär väl fortsätta tills jag slutar bära omkring på kladdiga barn. Eller snoriga barn. Det löjliga är att jag inte ens reagerar på det längre. I början så såg jag de där vita fläckarna i ögonvrån hela tiden. Nu ingår de i kittet liksom. Innan kundmöten eller liknande så brukade jag väl förr ta en titt i spegeln för att kolla håret eller så. Nu kollar jag axlarna. Bara en så’n sak.

Men det är väl ändå delvis självförvållat, för jag kan:
1. …sluta bära svarta kläder. Går inte. Vill inte.
2. …sluta bära barnen. Går inte, än.
3. …lägga en handduk eller något på axeln om jag bär omkring på lillebror. Går inte. Om den ska fylla sin funktion får jag nog knyta fast den på honom istället.

Förövrigt skiner solen och det är underbart vårväder ute! Eva kunde inte springa idag så det ska bli intressant att se om jag har karaktär nog att ge mig ut själv i eftermiddag.

Share This