Välj en sida

>Jag vet inte hur hög feber Alve hade härom kvällen egentligen. För när termometern visade 40.2 drog jag panikslaget ut den, och körde lika snabbt in en alvedon istället! Hemskt! Mamma och jag pratade om det för en stund sedan, det där att man inte vågar titta längre. Vi brukar sällan ta tempen här hemma. Är man febrig så är man och den värmen går ju knappast att ta miste på. I torsdags kväll var Alve inte varm utan glödhet, så då åkte febertermometern fram illa kvickt.

Som tur är så blev han ju snabbt bättre och jag har som vanligt ingen aning om vad anledningen var. Kanske tänder (funkar ju alltid som anledning) eller kanske förkyld (men inte mer förkyld än någon annan av ungarna på dagis).

Som alltid när barnen är sjuka och dåliga, så ändrar jag fullkomligt inställning till vad som är ett ”normalt” beteende. Som när Alve i går återigen stod och rotade i kökslådorna och strödde mjöl över hela golvet. Precis lika irriterande som vanligt men mest av allt skönt att han var sig själv igen. Min lille tornado.

Share This