>Var precis iväg på mysigt kalas hos min lilla kompanjon. Vi var några stycken som bara flyktigt snuddade vid samtalsämnet om varför man inte “får” prata om barn när man umgås utan dem. Är man förälder så kommer man ju hela tiden in på samtalsämnet. Så klart. Men av någon töntig anledning så ska man inte prata barn när man umgås som vuxna….. Varför?
Grejen är ju att om vi varit fjortisar hade vi pratat killar eller kläder, hade vi varit pensionärer hade vi pratat om saker som rört oss då… om hus utan hissar, inte tusan vet jag… men saken är ändå som följer:
Klart att man ska diskutera saker som engagerar en precis i den livssituation som man befinner sig i. Nu. Ville bara dela med mig av detta. Puss och go’kväll.