Välj en sida

>Så fort man tror sig ha kontroll över läget kommer en ny faaaaaas, och tro inte att du har koll för att du är tvåbarnsmamma! Nähä du! Det är aldrig samma manual som gäller. Det har vi konstaterat vid det här laget.

Just nu går det inte att säga till vår minsting på skarpen. Det fungerar inte. Jo, vi kan säga till honom men det som händer när jag ilsket höjer rösten är att han 1) Skäller tillbaka, fast tio gånger högre eller 2) Skrattar. Vet inte vilket som är värst. Det enda som fungerar är att snabbt och rationellt berätta att han gör något dumt, hur det ska vara istället och sedan handgripligen avbryta vad det nu är som han har satt igång. Helst ska alltihop ske med ett leende.

Att försöka hålla vår lille tornado i rätt kurs känns ibland som en heltidssysselsättning, men jag kan meddela att det blev så mycket lugnare när vi helt enkelt slutade att bli arga och bara pratade med honom. Är vi lugna är han lugn och (kors i taket) jag tror att han känner att vi kommunicerar. Det är det han vill åt hela tiden. Klart att han vet att hundarna inte ska äta limpa, att vindruvorna inte ska ligga i diskmaskinen, att Blixten-bilen är Valentins, att stekpannan är jättevarm, att frysen ska var stängd, att snorpapper är skräp, att man ska sova efter vällingen, att man inte hoppar i soffan… pust. Han vet det. Men han vill att jag ska berätta det, så han kan nicka medhållande och se på mig med den där förståndiga minen som får mig att undra om han verkligen bara är 1,5 år. Farbror Alve.

Förut när jag gett honom vällingen inne i sovrummet fick han för sig att han skulle gå ut och säga godnatt till pappa. Först frågade han säkert sju gånger om han kunde gå ut och gör det, bara för att han var så stolt över att förstå mitt ”Ja, det är ok!”. När han slutligen kommit så långt att han stod i dörröppningen till hallen… gestikulerade han vilt och babblade oavbrutet i fem minuter, återigen salig över att göra sig förstådd! Jag har egentligen ingen aning om vad han sa, men en lång salva osammanhängande ord ihop med yviga gester sade mig att han skulle gå och prata med pappa och att han snart skulle komma tillbaka. Det gjorde han…

…och så sänkte sig lugnet över Kapellsgatan även denna kväll.

Share This