>Pappa har hjälpt oss att göra en grind till trappan. Alve är numera ganska säker på trappklättring och tycker inte det där är så spännande, men det känns otroligt skönt att kunna stänga av emellan kök/vardagsrum och hundarna. Rent praktiskt för det med sig att man kan koncentrera sig på annat när man går till jobbet. Annat än vad man möjligen glömde att plocka in, om verkligen skräppåsen är utburen eller om ingen stol stod utdragen ifrån bordet… Minsta vovven är mycket mer intresserad av klättring än vad Alve är. Hon klättar gärna upp på köksbänken om hon kommer åt.
Hur som helst. Igår var pappa här och lämnade grinden med diverse tillbehör. Idag skulle mamma och pappa åka över till London för att vara med när min syster tar sin examen. Innan de gav sig iväg kring lunch, hann pappa dock skruva upp den där grinden, vilket inte bara innebar två hål i väggen direkt… Jag var otroligt imponerad. Han har svetsat en rektangulär ram, och med lite distans ifrån den sitter sedan en tunn skiva i mitten. Genom finurligt placerade gångjärn går den att vrida 180+90 grader och därmed använda som dels grind vid trappans överkant, och dels som grind i hallen som leder till köket! Haha! Jag blir alldeles lycklig när jag tänker på det.
Tillbaka till själva poängen, som egentligen inte handlar om att grinden skruvades upp, utan när. Denna skapelse monterar han upp i stort sett på vägen till Landvetter, och fort gick det. Och bra blev det… med hjälp av en verktygslåda i form av en sällan skådat välutrustad ica-kasse.
Jag är inte riktigt lika effektiv som pappa, men jag vill mycket. Kanske lite väl mycket ibland. Framför allt så vill jag även att min omgivning också ska engagera sig! Jag har en förmåga att vara i och fixa och dona i det mesta, men tyvärr samtidigt, så inget blir klart egentligen.
För en sekund trodde nog Mats att det var jag som klämt upp grinden. Jag hade förmodligen inte fixat det och hade jag gjort det så hade det nog tagit mig två dygn och inte 20 minuter. Men tro mig, det kliade i fingrarna!
PS. Pappa, du behöver väl inte fundera över vad du ska göra när du blir pensionär?
PS2. Mamma…. du behöver inte fundera över vad pappa ska göra när han blir pensionär!
PS3. Malin… skriv en lista! 🙂